Dåliga nyheter bra nyheter

Enligt en tråd på Svenska Bonsaisällskapets forum har EU tydligen satt stopp för importen av många de asiatiska arter som används till bonsai. Verkar väldigt surt. Jag hade ju planer på att köpa en Kinesisk alm i vår. Får se om det alls är möjligt.
Kanske inte någon nyhet i egentlig bemärkelse men med anledning av ovan beskrivet förbud hittade jag Walter Palls bonsaiblogg och den verkar väldigt bra. Fina bilder.
Värt att kolla upp:
http://walter-pall-bonsai.blogspot.com/

God Jul

Kejsaren älskade sitt miniträd och lät skapa en skola där eleverna skulle lära sig att forma likadana. Gumman fick lära ut sina tekniker hur hon nöp bort skott och lindade grenar. Det var så bonsai i dess nuvarande form började. Typ.

Julkalender 23

Kejsaren hade inga problem att fylla hinken och så fort gumman doppat krukan började en lönnplanta att växa. Hela dagarna satt gumman vid den och klippte av grenar och skott som sköt ut ur stammen som växte fortare än något annat träd rådgivaren någonsin sett. Det tog bara några dagar innan gumman blev tvungen att ta upp trädet ut krukan och klippa bort lite rötter för att de skulle få nog med plats.
På en vecka skapade hon en miniatyrkopia av det enorma träd som stått på kejsarens föräldrars gård. Det hade samma tjocka stam och vackra grenar. Barken såg gammal och sliten ut och rötterna förgrenade sig över ytan som en solfjäder.
- Ta med dig det här till kejsaren, sa gumman, så ska du se att han kommer på bättre tankar.

Julkalender 22

- För att få trädet att växa fortare än det är möjligt måste jag kunna sänka ner det i kejsarens tårar, förklarade gumman.
- Det är ju omöjligt, utbrast rådgivaren, trädet är ju enormt.
- Jag menar inte det trädet och jag menar inte hela trädet, sa gumman och skrattade. Hon tog fram en kruka som inte var särskilt djup eller stor och visade hur hon sänkte ner den i en hink med vatten. Sedan tömde hon ut vattnet och gav rådgivaren hinken.
- Här, fyll den här med kejsarens tårar. Om det behövs måste du få honom att gråta genom att dra upp alla smärtsamma minnen av hans föräldrar igen.
När rådgivaren gått släppte gumman ner ett frö i krukan och täckte över det med jord.

Julkalender 21

Nästa dag sökte sig rådgivaren ner från sin klippa. På vägen passerade hon det hus där den gamla gumman som kunde tala med träd bodde. Tanten gick omkring med en tång i sin trädgård och klippte av grenar här och där.
- Ursäkta, men kan du verkligen tala med träd? Frågade rådgivaren.
- Ja och jag skulle kanske kunna hjälpa dig och din kejsare..
- Jaaa! Ropade rådgivaren och avbröt den gamla kvinnan.
- Men för att det inte ska ta många år behöver jag något speciellt av kejsaren.
- Vad då?
- Kom ska jag berätta, sa gumman och visade rådgivaren in i sitt hus.

Julkalender 20

Nästa dag hade kejsaren slutat att gråta men satt bara tyst för sig själv och vägrade äta.
- Det finns inget mer jag kan göra här, sa rådgivaren och såg ut genom fönstret.
Kejsaren svarade inte. Han fortsatte bara att stirra in i väggen.
- Jag har gjort mitt bästa men nu kan jag inte göra mer, upprepade rådgivaren och gick sedan sin väg. Då hon passerade trädet såg hon hur det hade börjat luta, som om det var påkommet med att låtsas och nu lika gärna kunde dö så att alla såg det.
Hon vandrade ut mot havet och ställde sig högst upp på en klippa. Solen gick ner medan hon stod där stilla. Frusen somnade hon till sist liggandes på klippan vid havet.

Julkalender 19

Alla i närheten av slottet var nyfikna på att se, eller höra, gumman prata med trädet. De samlades på borggården då hon långsamt kom ridandes på en åsna.
- Är det här trädet? Frågade hon då hon suttit av.
- Ja, hur mår det? Undrade kejsaren.
- Det behöver jag inte ens prata med för att se att det är dött. Se här, sa hon och körde in handen i stammen och drog ut ett stycke ved. En suck gick genom folkmassan och sedan föll kejsaren ner på knä och började att skrika.
Rådgivaren ställde sig bredvid honom och försökte trösta men det var omöjligt. Han bara grät och grät.
- Jag ser inget speciellt med den där träbiten, viskade botanikern till gumman.
- Ha! Då kan du inte mycket om träd, sa gumman och red iväg igen.

Julkalender 18

Trädet var nedgrävt och över bygden vilade en spänd förväntan. I byarna skötte man sina sysslor som vanligt men alla var beredda på en stor smäll – en katastrof. Ingen sa något men alla förberedde sig på det värsta.
- Det verkar ta sig bra, sa botanikern då det gått två månader. Eller, det händer ju inte så mycket, men det verkar ju inte dö, fortsatte han förvirrat.
- Vad menar du? Sa kejsaren bestämt. Förklara dig eller.. ja, jag vet inte. Kejsaren hade aldrig hotat någon förut och han ville inte göra det nu heller.
- Jag menar bara att det inte går att se om trädet mår bra eller dåligt för att det gått så kort tid. Ja, och sen är det ju vinter så trädet är i vila och kommer inte att vakna förrens till våren... men det finns ett sätt att ta reda på om det lever. Det finns en gumma som kan tala med träd med hjälp av magi.
- Då vill jag att du kontaktar henne och ber henne prata med mitt träd.

Julkalender 17

Med kejsaren på sin häst några meter bakom vagnen med det viktiga trädet fortsatte de den följande morgonen. För varje grop de körde över och till och med då vägen svängde ropade han till av förfäran. Resan blev lång och jobbig men de kom till slut fram till borggården.
- Då var det bara att gräva ner trädet på sin nya plats, sa experten på logik och nickade belåtet.
- Bara och bara, muttrade botanikern. Det måste överleva i den nya miljön och rötterna har fått sig lite törnar under resan.
- Törnar? Vad säger du? Kejsaren var utom sig. Det måste överleva.
- Vi kan bara hoppas, sa botanikern och tog en spade för att börja gräva där kejsaren bestämt att det skulle stå.

Julkalender 16

- Vad gör du min son? Vad gör du med vårat träd? Kejsaren satte sig upp i sängen och såg sin fars spöke rätt i ögonen. Det vände sig om med en suck och såg ut på trädet där det stod surrat på vagnen.
- Jag ska bara ta det till min borg, stammade kejsaren fram.
- Det kommer att dö, förkunnade spöket och svepte fram och tillbaka genom rummet.
- Åh, nej, mina experter har lovat mig att allt ska gå bra. Det kommer att klara av resan, far.
- Det kommer att dö, fortsatte spöket, vårat allra finaste träd kommer att dö.

Julkalender 15

När de ätit sin frukost kom ett gäng ryttare med nya hästar. Det var de som stått och väntat vid nästa byte som förstått att något gått fel i stormen. Tillsammans hjälptes de åt att räta upp vagnen och ställa tillbaka trädet. Med ordentliga rep runt hela vagnen och krukan gjorde de så att ekipaget skulle kunna tåla mera oväder längs vägen.
Med de nya hästarna fastspända för vagnen drog de så iväg och stannade inte förrens de skulle äta middag. De satt runt ett bord på ett värdshus då kejsaren kom inrusande.
- Hur går det? Hur mår mitt träd? Var det enda han frågade, gång på gång. Klarade ni er undan stormen?
Rådgivaren lugnade honom, såg på experterna och svarade sedan:
- Ja, det var ingen fara.

Julkalender 14

När rådgivaren vaknade till liv igen sken solen och en ko stod och såg fundersamt på olycksplatsen. Hon reste sig upp på stapplande ben och såg sig om i förödelsen. Tursamt nog hade ingen kommit till skada. Både experten på botanik och logistikproffset vaknade då hon rörde vid deras axlar. De satte sig upp och bedömde skadorna som lindriga. Vagnen skulle gå att ställa på sina hjul igen och trädet hade fallit ner i en dunge och bara brutit en gren. Det största problemet var att alla hästarna var borta.
Rådgivaren letade upp den mat de fraktat på kärran och de satte sig i solen för att äta en stadig frukost.
- Det är ingen idé att vi försöker lösa något på tom mage, förklarade rådgivaren och tog en tugga av ett bröd. Hon försökte hålla upp en fasad av att allt skulle gå att lösa, men hennes händer skakade efter nattens händelser och hon kunde inte riktigt tänka klart.

Julkalender 13

Regnet och blåsten tog det muntra sällskapet med överraskning. Hästarna började tveka och de kunde inte hålla lika högt tempo då vägen luckrades upp av rännilar och översvämmade diken. Till slut gick ekipaget i skritt och rådgivaren såg oroligt upp mot himlen varje gång en blixt sken upp. Marken skakade och de hade ingenstans att ta skydd.
- Vi måste skydda.. mer hann hon inte säga innan allting blev ljus och hästen kastade henne ur sadeln. Med ett bedövande brak välte vagnen. Draghästarna slet sig loss och galopperade iväg. På marken låg hela följet avsvimmat.

Julkalender 12 (Halvvägs)

Samtidigt som kejsaren red ut från borggården hopade sig stora svarta moln på himlen. Det tog inte länge innan regnet öste ner och åskan mullrade dovt.
- Tänk om blixten slår ner i mitt träd, ojade sig kejsaren och fortsatte att rida trots att vindarna slet hårt i hans kläder. Kanske sträcker sig inte ovädret ända fram till mitt värdefulla ekipage. Kanske lunkar de på där i solsken och allt går som det ska. Kanske river vinden av trädet från vagnen och bryter alla dess grenar. Kanske slår blixten ner i trädet och det splittras i tusen bitar. Jag hoppas de har sökt skydd och bara väntar ut vädret. En blixt som lyste upp hela himlen avbröt kejsaren i hans tankar och han blev tvungen att lugna sin häst.

Julkalender 11

Den natten sov kejsaren gott men vaknade ändå och tyckte att det var något som kändes konstigt. När han såg mot fotänden av sin säng såg han där ett spöke.
- Aaaaaaah! Skrek han och drog täcket över huvudet.
- Det är ingen fara min son, sa spöket och kejsaren kände igen sin pappas röst. Vi har det bra, mitt barn, och jag vill att du också ska ha det bra. Försök komma över sorgen och lev ditt eget liv. Kom bara ihåg att du verkligen måste ta hand om den gamla lönnen på våran gård. Den planterade våra förfäder för länge sedan.
Och så var spöket borta.
- Jag måste se hur det går för mitt träd, tänkte kejsaren. Han klädde på sig i en hast och gick ner till sin häst.

Julkalender 10

Till slut spred sig nyheterna ända till kejsaren och de i hans närhet såg hur en ljusstrimma tändes i hans ögon. Med rak rygg och spänstiga steg gick han ut på sin balkong och såg ut över det område han skulle ta hand om. Han blev förfärad då han såg hur lite det växte på åkrarna runt slottet och bad om att få veta vad som pågick.
- Vi måste genast börja bygga konstbevattning till våra grödor och gödsla rikligt, förklarade han. Redan samma kväll var det många som åt sig mätta för första gången på länge.

Julkalender 9

I full fart började det klumpiga ekipaget tillryggalägga den utstakade sträckan. Längs vägen samlades folk som sett det stora trädet röra sig genom landskapet och såg förvånat på då hästarna slet för att dra kärran. Ryktet spred sig och när de närmade sig en större by hade invånarna dukat upp till fest och medan hästarnas hovar dundrade mot marken skålade byborna och lyckönskade trädet på sin färd mot slottsgården.
På den första dagen hann de dra trädet den planerade sträckan snabbare än de trott. Botanikern gick ett varv runt vagnen och sade att det såg strålande ut. Allt skulle lösa sig.

Julkalender 8

Rådgivaren var förtvivlad.
- Hitta på något! Hur ska vi göra? Nästan skrek hon åt sina experter. De stod tysta en lång stund men så fick botanikern en idé.
- Om vi fyller vagnen med jord och planterar trädet i den kan det nog klara sig hela vägen. Vi måste bara ha en jättearm att lyfta upp det med... Han avbröts av experten på logistik som ropade:
- Det är inget stort problem. Låt oss bygga en kran!
Med gemensamma krafter grävdes trädet upp då snickarna konstruerat en lyftkran och det sattes på plats i vagnen.
- Vi ger oss av omedelbart, förklarade rådgivaren.

Julkalender 7

I veckan som följde började rådgivaren att samla ihop traktens alla hästar och vagnar. De fyllde varje vagn full med ved och red sedan i galopp från kejsarens föräldrars hus till slottet. När de tre hästarna som drog varje kärra blev för trötta bytte man ut dem mot tre nya. Man kontrollerade avstånden och bestämde att det efter en avklarad sträcka skulle stå nya utvilade hästar så att det, när man sedan väl gjorde samma resa med trädet, skulle gå så fort som möjligt.
Måtten togs även på den stolta lönnen och en vagn började tillverkas av flitiga snickare men när den just blivit klar kom beskedet att det skulle ta fyra dagar att göra resan. Det spelade ingen roll hur fort man hetsade hästarna att galoppera det skulle ändå aldrig gå på en dag.

Julkalender 6

- Jag vill att ni tar hit det, sa kejsaren plötsligt en morgon.
- Huset? Frågade rådgivaren.
- Nej, trädet. Det där trädet har jag lekt i som liten och det har alltid funnits där för mig så länge jag kan komma ihåg. Jag vill ha det på min borggård.
- Jag ska genast se till att det förs hit, sa rådgivaren och red iväg med experter inom logistik och botanik.
- Det är omöjligt, sa experten på logistik. Det finns ingen hästkärra som kan ta ett så där stort träd.
- Då får vi bygga en, förklarade rådgivaren.
- Det måste ske på en dag om inte trädet ska hinna dö under färden, sa experten på botanik och skakade långsamt på huvudet. Det finns inga hästar som kan dra ett så stort träd så långt på så kort tid.
- Det måste ske på en dag, proklamerade rådgivaren bestämt.

Julkalender 5

Efter en månad då rådgivaren försökt få kejsaren att gå långa stärkande promenader, dricka olika örtbrygder, kallbad och hypnos kom hon på en idé. För att mildra sorgen lät hon protektoratets duktigaste målare göra en tavla över föräldrarnas hus och den enorma lönn som stod på deras gård. Framför huset stod föräldrarna leende och finklädda.
När kejsaren fick se tavlan lyste han upp för en sekund men sjönk sedan in i sig själv igen. Rådgivaren försökte få honom att betrakta tavlan varje morgon och även om han slutade gråta var han fortfarande väldigt nere.

Julkalender 4

Kejsarens rådgivare vara villrådig. Hon hade ingen aning om hur hon skulle trösta den gråtande härskaren. Dagar gick, veckor gick och provinsen började brottas med svåra ekonomiska bekymmer. Till och med årstidens skördar gick fel och i många områden började det bli ont om mat. Allting var uppbyggt kring kejsaren och hans ekonomiska och administrativa förmåga.

Rådgivaren försökte med allt men ingenting fick kejsaren att sluta sörja.

Julkalender 3

Den 3:e december 1208 kom en ryttare inridande på slottsgården i galopp. Hon hoppade av hästen i fart och gick med raska steg upp till kejsarens rum. Hästen stod flåsande kvar i skuggan av några lönnar och tog igen sig.

När den hörde det hjärtskärande skriket från slottets torn spärrade den upp ögon och näsborrar, hoppade upp i luften och sprang sin väg. Allt som kom i dess väg välte eller krossades under dess hovar. Hästen skenade tills den nått utkanten på den sjunde byn och skriket inte längre kunde nå dess öron.

Vad ryttaren kom för att meddela var att härskarens föräldrar var döda. Den natten kunde ingen sova på grund av kejsarens skrik och gråt.

Julkalender 2

I norra Japan på 1200-talet fanns det en kejsare som styrde över tre städer och sju byar. Det var en väldigt givmild och glad härskare som var omtyckt av sina undersåtar. Han hade lämnat sitt slott till förfogande för protektoratets alla barn. Där föregick undervisning och lek i de stora salarna mellan tidig morgon och sen kväll.

Människor var lyckliga och det hade inte utkämpats ett krig så länge huvudpersonen för vår saga varit vid makten.

De dagar han inte tillbringade med barnen i slottet skötte han sina administrativ sysslor på ett berg vid havet. Vissa nätter föll hans ögon igen där ha satt och han sov under bar himmel och vaknade då solen gick upp.

Julkalender 1

Bonsai sägs komma från Kina men utvecklades till sin nuvarande form i Japan. Ordet betyder ungefär ”växt i kruka” eller ”växt i skål”. Den här julkalendern kommer att handla om en japansk kejsare på 1200-talet och en stor sorg.