Alla i närheten av slottet var nyfikna på att se, eller höra, gumman prata med trädet. De samlades på borggården då hon långsamt kom ridandes på en åsna.
- Är det här trädet? Frågade hon då hon suttit av.
- Ja, hur mår det? Undrade kejsaren.
- Det behöver jag inte ens prata med för att se att det är dött. Se här, sa hon och körde in handen i stammen och drog ut ett stycke ved. En suck gick genom folkmassan och sedan föll kejsaren ner på knä och började att skrika.
Rådgivaren ställde sig bredvid honom och försökte trösta men det var omöjligt. Han bara grät och grät.
- Jag ser inget speciellt med den där träbiten, viskade botanikern till gumman.
- Ha! Då kan du inte mycket om träd, sa gumman och red iväg igen.
- Är det här trädet? Frågade hon då hon suttit av.
- Ja, hur mår det? Undrade kejsaren.
- Det behöver jag inte ens prata med för att se att det är dött. Se här, sa hon och körde in handen i stammen och drog ut ett stycke ved. En suck gick genom folkmassan och sedan föll kejsaren ner på knä och började att skrika.
Rådgivaren ställde sig bredvid honom och försökte trösta men det var omöjligt. Han bara grät och grät.
- Jag ser inget speciellt med den där träbiten, viskade botanikern till gumman.
- Ha! Då kan du inte mycket om träd, sa gumman och red iväg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar